2004-03-01 kl
06:30
Tokrolig
kväll i Harads
REVY
Harads-revyn
Scen kväll med Tok
Regi: Susanne Jansson, Sofia Lindvall
Skrivargrupp: Anna Bergström, Monica Lundberg, Katarina Larsson, Berthel
Wiklund, Susanne Jansson, Lotta Lindvall, Terese Renberg
Musikarrangemang: Håkan Engström
Ljud: Tomas Blom
Ljus: Lars Norberg
Kostym: Greta Edegren, Katarina Larsson, Karin Sandling, Maine Winroth, Elsy
Larsson
Medverkande: Monica Lundberg, Sofia Lindvall, Terese Renberg, Katarina Larsson,
Anna Bergström, Susanne Jansson, Gurli Jansson, Marianne Berg, Birgitta
Broström, Lotta Lindvall, Marina Selberg, Sten Berg, Berthel Wiklund, Martin
Wiklund, Håkan Strömberg, Bo Gillberg, Mikael Andrén
Edeborg, Harads Premiär lördag 28/2-04
|
||||||
Årets upplaga av Haradsrevyn är upplagd som en
TV-kväll, tar cirka två timmar på sig från start till mål (utan någon paus) och
hade hur gärna som helst kunnat få pågå i ytterligare minst en timme också.
Det här rann ju nämligen i väg hur geschwint som helst, om
man säger så. Och det var och kändes som både finurligt, vitalt, närmast
oavbrutet roande och just så där oväntat, originellt och stilfullt komplext
också. Som man så gärna vill ha det. Men bara alltför sällan får det.
Haradsrevyn har på bara några år växt fram till en av de
stora årliga begivenheterna inom den lokala revysvängen. De medverkande skriver
allt (exakt allt) i showen helt själva och uppfinningsrikedomen och
handhavandet av de humoristiska situationerna är garanterat stor och kreativ.
Jag har också kommit att bli allt mera förtjust i den
omisskännliga originalitetsfaktor som finns inbakad i Haradsföreställningarna.
Ibland är det det eftertänksamma upprepandet av någon
nästan omärklig liten krumelur. I år det, exempelvis, den väl ekiperade
herrtrio som regelbundet stiger ut på scenen och bara står där. Samtidgt som en
speakerröst säger något beslöjat hejdlöst.
Det är givetvis TV-reklamen från en viss affärskedja som
parodieras. Men det är så friskt och fräckt gjort att man bara blir helglad
över att se det.
Jag blev faktiskt så glad över denna Scen kväll med Tok
att jag då och då bara kände för att hoppa in i någon av väggarna på Edeborg,
där föreställningen hade premiär i lördags kväll, eller något åt det hållet.
Spelkapaciteten hos de medverkande var förbluffande hög
och det var upplagt för de riktigt stora gapskratten när Terese Renberg kom ut
som, en kusligt porträttlik, Grynet eller när Anna Bergström kröp fram från
under scenen och bara var Den Så Sexiga Sångerskan Lena Philipsson.
Susanne Janssons elaka drift med Ulf Lundell var också
ljuvlig. Liksom Bo Gillbergs och Sofia Lindvalls inlevelsefulla gestaltningar
av Jonas Gardell och Mark Levengood. I deras egenskap av
melodifestivalmaestros.
Man kan också gå vidare och påpeka Susanne Janssons
poängfulla porträtt av doktor Phil. Marina Selbergs allt mera snyftande version
av Klas-Göran. Monica Lundbergs verksamhet i soptunnan som TV-Sverker. Martin
Wiklunds energiska omkringhoppande i olika situationer. Katarina Larssons
offervilliga insats som Ella Presley. Sofia Lindvall som orubblig norsk
väderpresentatör. Lotta Lindvall som arg rysk tyngdlyfterska. Berthel Wiklund;
med en bestämd blick fastnitad i ögonen, sjungande Bingolottos lov.
Det är med stor självklarhet jag nämner de här insatserna
från Harads. Det finns flera också. Och bara det här greppet med att låta en
trio föreställa konstverken Skriet, av Edvard Munch, Tänkaren, av Auguste Rodin
och Mona-Lisa, av Leonardo da Vinci, var ju egentligen ingenting annat än
direkt genialiskt. I programbladet skriver de medverkande att de har
”fantastiskt kul” när de jobbar med revyn. Säkert. Vi tror dem. De är hjältar
allesammans. Och ännu mera kul har publiken det. Helt säkert det också.
Har ni alltså vägarna förbi Harads så gör det till en
angelägenhet att försöka få biljett till den här scenkvällen.
Enbart Terese Renberg som Grynet och Anna Bergström som
Lena Ph gör detta till något befogat.
+ alla de andra också. Humorn i Harads harangeras.
Kan man då alltså säga.
Rolf Nilsén